ï»ż

 

Queen
Queen live i Frankfurt am Main 1984 med lÄten Crazy Little Thing Called Love.
Information
Bakgrund England London, England
Genre glamrock
hÄrdrock
progressiv rock
heavy metal
poprock
operarock
Aktiva Ă„r 1970 – idag
Skivbolag Parlophone
Hollywood Records
Inspirerad av Jimi Hendrix, Led Zeppelin, Mott The Hoople, David Bowie
Har inspirerat The Darkness, Boston, Def Leppard
Relaterade band The Cross
Brian May Band
Webbplats Queenonline, officiell webbplats
Medlemmar
Brian May
Roger Taylor
Tidigare medlemmar
John Deacon (1971–1997)
Freddie Mercury (1970–1991)
Den hÀr artikeln handlar om rockgruppen Queen. För Àpplesorten, se Queen (Àpple)

Queen Àr en brittisk rockgrupp som bildades 1970 i London av gitarristen Brian May, sÄngaren Freddie Mercury, och trummisen Roger Taylor. Basisten John Deacon anslöt sig till bandet Äret dÀrpÄ. Bandet fick en betydande stÀllning pÄ 1970-talet och Àr sedan dess ett av Storbritanniens mest inflytelserika och framgÄngsrika band. De har en stor meritlista med lÄtar som We are the champions, Under Pressure, We Will Rock You, Bohemian Rhapsody och The Show must go on. Queen togs upp i Rock and Roll Hall of Fame 2001[1].

Gruppen Àr kÀnd för sin musikaliska mÄngfald (influerad av stilar frÄn pop till hÄrdrock och heavy metal), arrangerade sÄngstÀmmor, unika gitarrspel och förmÄga att göra publiken delaktig i bandets konserter.[2]

Queen gjorde ett bejublat framtrÀdande vid Live Aid-galan 1985. SÄvÀl andra artister som publik tyckte att deras spelning var fantastisk. 2005 röstade mer Àn 60 artister, journalister och andra representanter inom musikbranschen fram upptrÀdandet som det bÀsta liveframtrÀdandet i rockmusikens historia.[3]

Bandet hade vissa framgÄngar under första halvan av 1970-talet nÀr de gav ut albumen Queen och Queen II. Genombrottet kom 1974 med tredje albumet Sheer Heart Attack. De första albumen var influerade av progressiv rock och heavy metal. Med det fjÀrde albumet A Night at the Opera och dÀrefter gjorde bandet internationell succé. Gruppen har gett ut 15 studioalbum, 5 livealbum, ett flertal samlingsalbum, och enligt olika kÀllor sÄlt 300 miljoner[4] [5] skivor vÀrlden över.

Efter Freddie Mercurys död och John Deacons avhopp under 1990-talet har Brian May och Roger Taylor framtrÀtt som Queen med olika gÀstsÄngare. 2005 och 2006 turnerade Queen tillsammans med Paul Rodgers under namnet Queen + Paul Rodgers. Denna konstellation gav ut ett studioalbum, The Cosmos Rocks, den 15 september 2008 och en turné inleddes 12 september.[6]

InnehÄll

redigera Historia

redigera De tidiga Ă„ren (1970–1974)

Som studenter spelade Brian May och Roger Taylor i bandet Smile tillsammans med sĂ„ngaren och basisten Tim Staffell. I början av 1969 tog Staffell med sin kompis och rumskamrat Freddie Bulsara, sedermera Mercury, till spelningarna. Han fungerade bra med May och Taylor och följde Smiles karriĂ€r pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll. Som ledare och sĂ„ngare i andra universitetsgrupper som Ibex/Wreckage (1969) och Sour Milk Sea (1970), delade Bulsara gĂ€rna med sig av sina musikaliska och konstnĂ€rliga idĂ©er till dem för att Smile skulle kunna utvecklas vidare.[7] NĂ€r Staffell lĂ€mnade Smile för att gĂ„ med i bandet Humpy Bong övertygade Bulsara May och Taylor att fortsĂ€tta samarbetet med honom. Han föreslog namnet Queen som han tyckte var starkt och universellt, hade visuell potential och var öppet för alla typer av tolkningar: ”queen” betyder inte bara drottning, nĂ€r bandet bildades anvĂ€ndes det Ă€ven för ”homosexuell” pĂ„ brittisk slang. Basist i bandet blev Mike Grose, som tidigare spelat med Taylor i bandet The Reaction. Sitt första scenframtrĂ€dande gjorde bandet den 27 juni 1970 vid ett vĂ€lgörenhetsarrangemang för Röda korset som Taylors mor var med och anordnade. Vid den hĂ€r tiden Ă€ndrade Freddie sitt efternamn till Mercury (efter den romerske guden) – som han tyckte var ett mer passande namn för en stjĂ€rna.[8]

Bandet hade problem med basister.[9] Mike Grose lÀmnade Queen i augusti 1970, han ersattes av Barry Mitchell, som snart ocksÄ han lÀmnade bandet. Doug Bougie blev bandets tredje basist, men han fick sparken efter bara tvÄ spelningar i februari 1971. I början av 1971 presenterades May och Taylor för John Deacon pÄ ett diskotek och som dÀrefter fick provspela. De andra imponerades av hans spel och hur skicklig han var med det elektroniska sÄ han blev bandets slutliga basist.[10] NÀr Deacon kom med började de repetera regelbundet och jobba med material till det som skulle bli deras tvÄ första album.

Queen spelade pĂ„ olika klubbar i London fram tills 1973 nĂ€r de gav ut sin debutskiva, Queen. Redan dĂ€r finns kĂ€nnetecknen frĂ„n senare album; tunga rockspĂ„r som plötsligt brister ut i lĂ„ngsamma pianobaserade ballader men harmonisk sĂ„ng och gitarr.[11] Albumet blev vĂ€l mottaget av kritikerna. Gordon Fletcher i tidskriften Rolling Stone skrev: ”deras debutalbum Ă€r superbt”[12], och enligt Chicago Herald var det ”en debut över medel”[13]. Det fick dock varken stor uppmĂ€rksamhet eller sĂ„lde sĂ€rskilt bra. Albumet anses vara en av de mest underskattade hĂ„rdrocksdebuterna nĂ„gonsin.[14] De mest kĂ€nda lĂ„tarna Ă€r Keep Yourself Alive och Liar. SjĂ€lva var bandmedlemmarna inte sĂ„ nöjda med albumet; dels tog det sĂ„ lĂ„ng tid mellan inspelningen av skivan till dess att den kom ut, dels tyckte de att de hade utvecklats vidare och skrivit mycket nytt material.[10]

Sitt första liveframtrÀdande utanför Storbritannien gjorde bandet i Tyskland den 13 oktober 1973. Efter att ha turnerat som förband till Mott the Hoople i Storbritannien fick de erbjudande om att följa med samma band pÄ turné i USA, vilket de tackade ja till.[10]

I februari 1974 upptrÀdde bandet för första gÄngen i det brittiska topplisteprogrammet Top of the Pops dÀr de spelade Seven Seas of Rhye.[15] Den blev bandets första hit genom en tionde plats pÄ singeltoppen. Samma Är gavs Queen II ut, ett mycket experimentellt album som nÄdde femte platsen pÄ den brittiska albumlistan.[16] Andra kÀnda lÄtar Àr White Queen (As It Began), Ogre Battle och March Of The Black Queen. Flera av lÄtarna var dock för komplexa för att framföras live.[10] Kritiken var blandad men albumet hör till fansens favoriter. Efter framgÄngarna gjorde gruppen en mycket lyckad turné i Storbritannien, och i slutet av Äret gav de sig av pÄ sin första turné i Nordamerika, som förband till Mott the Hoople igen. Trots att Queen II kom ut i USA i samband med den lossnade försÀljningen ÀndÄ inte dÀr. Dessutom fick turnén avbrytas pÄ grund av att May blev sjuk. Bandet började genast skriva nya lÄtar till nÀsta album.[9]

redigera Genombrott och berömmelse (1974–1979)

Brian May med sin berömda gitarr Red Special, vid en konsert i Hannover 1979.

NĂ€r Queen gav ut sitt tredje album, Sheer Heart Attack, i slutet av 1974 kom det definitiva genombrottet. Albumet toppade albumlistan i Storbritannien[17] och gav bandet en guldskiva i USA[18]. TvĂ„ singlar gavs ut: Killer Queen och Now I'm Here. Killer Queen som förenar brittisk music hall med Mays gitarrvirtuos, nĂ„dde andra plats pĂ„ brittiska singellistan[16] och tolfte pĂ„ amerikanska Billboardlistan[19]. Den Ă€r en av bandets mest kĂ€nda lĂ„tar. Now I’m Here, en mer klassisk hĂ„rdrocklĂ„t, slutade pĂ„ elfte plats i Storbritannien. Det tredje albumet har nĂ„got lĂ€ttare influenser Ă€n de första tyngre tvĂ„, mer radiovĂ€nlig musik och bestĂ„r av en blandning av ganska överraskande stilar: som tidigare nĂ€mnts brittisk music hall (Killer Queen), men ocksĂ„ heavy metal (Flick of the Wrist, Brighton Rock, Tenement Funster, Now I’m Here och Stone Cold Crazy – som Metallica senare gjorde en cover av och fick en Grammy för), ballader (Lily of the Valley och Dear Friends), ragtime (Bring Back That Leroy Brown) och till och med karibisk stil (Misfire). Det var ett innovativt album som introducerade nya ljud och melodimönster som senare skulle komma att raffineras i nĂ€sta album, A Night at the Opera.

Queen upptrÀdde för första gÄngen i Sverige den 23 november 1974 pÄ Göteborgs konserthus (med Lynyrd Skynyrd som förband) och den 27 november pÄ Olympen i Lund.[20]

Bandet gav sig ut pÄ turné igen 1975. Först med stor framgÄng i USA, och dÀrefter till Japan dÀr de övervÀldigades av mottagandet och det stora intresset; alla konserter var utsÄlda och hela landet verkade drabbat av Queenfeber. Under turnén förhandlade gruppens manager, Jim Beach, om att bryta kontraktet mellan Queen och produktionsbolaget Trident, vilket istÀllet ledde till att bandet stod utan manager. Gruppen fick bland annat erbjudande frÄn Led Zeppelins manager Peter Grant som dock ville att de skulle skriva pÄ för det bandets produktionsbolag, och det ville inte Queen. Det slutade med att Elton Johns manager John Reid fick jobbet.[21]

I november 1975 gav Queen ut sitt mest berömda album, A Night at the Opera, efter bröderna Marx film med samma namn. Det var det dyraste album som dittills hade producerats[22]. Albumet blev en stor framgĂ„ng i hemlandet[16], och gav Queen en trefaldig platina i USA. Det betraktas som gruppens största verk. Liksom föregĂ„ngaren Ă€r albumet mycket progressivt och innehĂ„ller varierande stilar, som till exempel folkrock (’39), pop (You're My Best Friend), heavy metal (Death On Two Legs), ballad (Love of My Life) och progressiv rock (The Prophet's Song). The Prophet's Song Ă€r ett Ă„tta minuter lĂ„ngt epos med en mittensektion bestĂ„ende av en kanon med enkla fraser i flera skikt för att skapa intrycket av en hel kör.

Alla dessa stilar blandas ihop i huvudnumret, Bohemian Rhapsody, populĂ€rt kallad Bo Rhap. Den Ă€r nĂ€rmare sex minuter lĂ„ng, börjar som en ballad, fortsĂ€tter som en opera som sedan löper ut till hĂ„rdrock, och avslutas som en ballad. Bara den krĂ€vde tre veckors arbete i studion. LĂ„ten lĂ„g etta pĂ„ listan i Storbritannien under nio veckor nĂ€r den gavs ut första gĂ„ngen,[16] dĂ€refter ytterligare en gĂ„ng under fem veckor i samband med Mercurys död 1991[23]. I USA nĂ„dde den niondeplats första utgivningen och andraplatsen 1992 nĂ€r den anvĂ€ndes i filmen Wayne’s World.[19] Redan 1977 utsĂ„gs den till de senaste 25 Ă„rens bĂ€sta singel i Storbritannien,[24] och sedan dess har den flera gĂ„nger röstats fram som den bĂ€sta lĂ„ten genom tiderna.[25] [26] [27] 2003 rankades albumet som nummer 230 pĂ„ tidskriften Rolling Stones lista över de 500 bĂ€sta albumen genom tiderna.[18] Intressant att notera Ă€r att skivbolaget frĂ„n början ville korta ner lĂ„ten för att underlĂ€tta spridningen via radio.[28] Videon var banbrytande pĂ„ sin tid och anses idag vara den första riktiga marknadsföringsvideon – försĂ€ljningen av singeln sköt i höjden efter att videon hade premiĂ€r pĂ„ Top of the Pops i november 1975. Som ett resultat förĂ€ndrades marknadsföringen av popmusiken för alltid. [29] Den andra singeln frĂ„n albumet, You’re My Best Friend, blev ocksĂ„ en klassiker.[22]

Freddie Mercury i Hannover 1979

Gruppen Ă„tervĂ€nde till studion 1976 för att spela in nĂ€sta album. Även det Ă€r uppkallat efter en av bröderna Marx filmer, A Day at the Races, och omslaget liknar föregĂ„ngarens, en variation av Queen-vapnet, denna gĂ„ng mot svart bakgrund. Albumet togs emot vĂ€l av bĂ„de fans och kritiker och nĂ„dde förstaplatsen pĂ„ den brittiska försĂ€ljningstoppen.[16] Det hör till fansens favoriter.[9] Den största hitten blev rockballaden Somebody to Love, en gospelinspirerad lĂ„t dĂ€r Mercury, May och Taylor lyckades lĂ„ta som en hel gospelkör genom multitracking (flerspĂ„rsinspelning). LĂ„ten gick upp pĂ„ andra plats i Storbritannien,[16] och trettonde pĂ„ singeltoppen i USA[19]. Albumet innehĂ„ller ocksĂ„ en av bandets tyngsta lĂ„tar: Brian Mays Tie Your Mother Down som inleds med ett vĂ€lkĂ€nt gitarriff, Mercurys mĂ€sterliga pianoballad You Take My Breath Away som innehĂ„ller stĂ€msĂ„ng enbart av Mercury sjĂ€lv, Good Old Fashioned Lover Boy (dance-hall möter pop) som blev en topp 20-hit i Storbritannien, och Teo Toriatte (Let Us Cling Together) dĂ€r tvĂ„ av verserna sjungs pĂ„ japanska. LĂ„ten Ă€r en hyllning till landet i öst dĂ€r gruppen hade ett speciellt förhĂ„llande till sin publik.

Samma Är gjorde Queen ett av sina mest berömda framtrÀdanden: en gratiskonsert i Hyde Park i London som satte publikrekord med 150.000 bekrÀftade deltagare. Den verkliga siffran uppskattas dock till nÀrmare 180.000, och uppges oftast varit mellan 150.000 och 200.000.[30] Den kan jÀmföras med Live 8-konserten i London 2005 som samlade flera av de största artisterna under de senaste decennierna, bland andra The Who, U2, Madonna, Coldplay, Elton John och Robbie Williams, och för tillfÀllet Äterförenade Pink Floyd. Publiken i Hyde Park uppskattades den gÄngen till mer Àn 200.000 personer.[31]

NÀr det sjÀtte albumet, News of the World, kom 1977 sÄgades det av kritikerna eftersom det inte liknade de gamla albumen som omgavs av en progressiv mystik, utan har en mer spontan rockkÀnsla utan onödiga pÄlÀgg. Idag anses det dock vara ett av de starkaste rockalbumen frÄn slutet av 1970-talet. Gruppens intuitiva kÀnsla för förÀndringar i musikindustrin gjorde att de ville överge mÄnader av inspelningar och snabbt ge sig ut pÄ turné igen. Det innehÄller bland annat We Will Rock You och rockballaden We are the Champions som var skrÀddarsydda för liveupptrÀdanden och bÄda blev hittar vÀrlden över. De spelas fortfarande ofta pÄ sportevenemang och hör till vÀrldens mest populÀra lÄtar. We are the champions har exempelvis spelats nÀr vi firat svenska idrottsframgÄngar pÄ Sergels torg och Medborgarplatsen i Stockholm.[32] [33] Albumet Àr ett av gruppens mest sÄlda. Det innehÄller flera lÄtar frÄn Queens liverepertoar som Deacons Spread Your Wings, Mercurys jazzflört My Melencholy Blues och Taylors flört med punkvÄgen Sheer Heart Attack.

1978 spelade bandet in och gav ut sitt sjunde album, Jazz, som med sin humoristiska attityd skiljer sig Ă€nnu mer frĂ„n de gamla albumen. Delar av det spelades in i Mountain Studios i Montreux i Schweiz och titeln valdes som ett tecken pĂ„ vĂ€nskap med stadens berömda jazzfestival.[34] Albumet kritiserades bland annat för att det innehöll sĂ„ mĂ„nga olika stilar utom just jazz. Ironiskt nog ansĂ„g tidskriften Rolling Stone att det var trĂ„kigt, att ”Queen har inte tillrĂ€ckligt med fantasi för att spela jazz – Queen har inte ens tillrĂ€cklig fantasi för att spela rock & roll lĂ€ngre” och anklagade bandet för att vara fascistiskt)[35] Omslaget inspirerades av en mĂ„lning pĂ„ Berlinmuren. Albumet innehĂ„ller hittarna Fat Bottomed Girls, Bicycle Race och Don't Stop Me Now. Den sistnĂ€mnda Ă€r en av Queens mest kĂ€nda lĂ„tar. Andra spĂ„r vĂ€rda att notera Ă€r Dead on Time, Let Me Entertain You och Mercurys arabiskinspirerade Mustapha kombinerad med hĂ„rdrocksgitarr. Trots kritiken blev albumet en kommersiell framgĂ„ng[36].

Queen gav inte ut nÄgot studioalbum 1979 utan satte ihop ett livealbum frÄn Europaturnén samma Är, Live Killers. Det sÄlde platina tvÄ gÄnger i USA.[18] Gruppen gav Àven ut succésingeln Crazy Little Thing Called Love, en rockabilly-lÄt i Presleystil. Den nÄdde andra platsen pÄ Englandslistan[37], och var bandets första singel som gick upp pÄ första platsen i USA.[19] I oktober samma Är köpte Queen Mountain Studios i Montreux[38]. Bandet hade kvar inspelningsstudion i sin Àgo till 1991.[39].

redigera Nytt sound; syntarna dyker upp (1980–1983)

Queen inledde 1980-talet med succĂ©albumet The Game, det Ă„ttonde studioalbumet i ordningen. Det blev deras största framgĂ„ng i USA. PĂ„ The Game övergav bandet sin tidigare stolta tradition och anvĂ€nde för första gĂ„ngen syntar. Albumen dessförinnan var försedda med den stolt deklarerande texten ”No synthesizers”, med andra ord ”inga syntar anvĂ€ndes pĂ„ detta album”.[40] Albumet innehĂ„ller Crazy Little Thing Called Love och den basdrivna Another One Bites the Dust, som skrevs av Deacon. Den senare Ă€r en av bandets största succĂ©er vĂ€rlden över och blev 1980 den bĂ€st sĂ€ljande singeln i USA med nĂ€rmare 4 miljoner exemplar[41]. Queen var annars mer kĂ€nt för sitt speciella gitarrspel. BĂ„da hittarna nĂ„dde topplaceringar i USA.[18] Albumet lĂ„g etta i USA under fyra veckor[42] och sĂ„lde platina fyra gĂ„nger i USA[18].

Samma Är gav Queen Àven ut ett nionde studioalbum med originalmusiken till filmen Blixt Gordon. Det sÄlde inte lika bra, men nÄdde ÀndÄ tionde platsen i Storbritannien. Det Àr bandets mest avantgardistiska musikexperiment. Recensenterna var mestadels positiva, men det Àr förmodligen inget som vanliga fans lyssnar till regelbundet. [9] Med filmmusiken visade bandets medlemmar att de inte bara var kapabla att göra rock, pop och hÄrdrock.

VÄren 1981 gjorde Queen en lyckad turné i Sydamerika dÀr de slog publikrekord genom att spela inför 251.000 personer pÄ Morumbi Stadium i São Paulo i Brasilien under tvÄ dagar den 20 och 21 mars. Första kvÀllen spelade de inför 131.000[43], och var pÄ sin tid den största (betalande) publiken nÄgonsin för en artist eller grupp.[44] Hela turnén drog nÀstan en halv miljon besökare under Ätta konserter. Samma Är samarbetade bandet för första gÄngen med en annan artist, David Bowie i hitsingeln Under Pressure, vilken blev en stor framgÄng i Europa, bland annat 1:a i Storbritannien[29]. Samarbetet blev till av en slump genom att Bowie fanns pÄ besök i Montreux och blev inbjuden av Queens tekniker David Richards att komma till deras studio Mountain Studios just nÀr gruppen höll pÄ att spela in sitt nÀsta album, Hot Space. Efter en middag tillsammans kom förslaget att försöka skriva nÄgot eget tillsammans och en jam-session började i studion.[45] Bandet gillade genast resultatet, och spelade lÄten första gÄngen i november under tvÄ utsÄlda konserter i Montreal i Kanada. Konserterna filmades och gavs ut pÄ albumet och dvd:n Queen Rock Montreal 2007[46]. Men Bowie framförde den inte förrÀn vid Freddie Mercury Tribute Concert 1992, dÄ tillsammans med Annie Lennox. Och inte förrÀn 1995 under egna konserter.[9]. Basriffet anvÀndes senare i Vanilla Ices hit Ice Ice Baby frÄn 1990. 2005 spelade The Used och My Chemical Romance Äter in Under Pressure för att samla in pengar till tsunamioffer.[47]

Bandet gav under 1981 ut sitt första samlingsalbum, Greatest Hits. Det bestĂ„r av deras mest populĂ€ra lĂ„tar under perioden 1974–1981 och Ă€r det album som sĂ„lt bĂ€st i musikindustrins historia i Storbritannien[48]. Skivan har sĂ„lt platina arton gĂ„nger (18x300.000 exemplar), det Ă€r cirka 600.000 exemplar fler Ă€n Beatles Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band som hamnade tvĂ„a pĂ„ denna lista.[49]

Inspirerade av dundersuccén Another One Bites the Dust bestÀmde sig Queen för att exeperimentera med funk och disco till albumet Hot Space som kom ut 1982. Det mottogs dock varken vÀl av kritiker eller fans. För gruppens trogna hÄrdrocksfans var albumet en besvikelse eftersom det innehÄller sÄ fÄ rocklÄtar. LÄtarna frÄn albumet spelade bandet sedan nÀstan bara pÄ Hot Space-turnén, med undantag för Under Pressure.[9] Eftersom bandets framgÄngar mattades av i Nordamerika kom Hot Space-turnén att bli deras sista dÀr. De upptrÀdde dock pÄ amerikansk tv under den Ättonde sÀsongen av Saturday Night Live i september 1982. Samma Är lÀmnade Queen Elektra Records, deras skivbolag i Australien, Japan, Kanada, Nya Zeeland och USA, och skrev istÀllet pÄ för EMI/Capitol Records.[9]

Efter att ha arbetat konstant i över tio Är pÄ scen eller i studio bestÀmde sig Queen för att inte göra nÄgra liveframtrÀdanden 1983. Detta skapade rykten om separation, vilket skulle bestÄ under resten av deras karriÀr.[29] IstÀllet spelade de in ett nytt album, och flera av bandmedlemmarna Àgnade sig Ät sidoprojekt och soloarbeten. Exempelvis gav May i samarbete med Eddie Van Halen ut minialbumet Star Fleet Project.[50] I september samma Är inleddes en ny era: The Game var det första Queenalbum som gavs ut pÄ cd. Den slÀpptes dock bara i USA.[50]


redigera Tillbaka till rocken (1984–1989)

Queen gav 1984 ut sitt elfte studioalbum The Works som delvis gÄr tillbaka till rockrötterna, men liksom det föregÄende albumet har det starka popinfluenser. Albumet innehÄller de framgÄngsrika pophittarna Radio Ga Ga av Taylor, och I Want to Break Free av Deacon. Brian May tyckte dock att bandet skulle ÄtergÄ till sitt gamla sound och skrev rocklÄtarna Hammer to Fall och Tear It Up, bÄda skrÀddarsydda för konsertframtrÀdanden.[51] Trots ett nytt skivbolag i ryggen blev inte skivan den framgÄng bandet hoppats i USA. I Europa och Storbritannien behöll Queen sin popularitet och Radio Ga Ga toppade listorna i hela nitton lÀnder och hamnade tvÄa pÄ Englandslistan.[52] Taylors Radio Ga Ga Àr den Queen-singel som haft störst framgÄng i Sverige, etta i 5 veckor.[53]

Queen pÄ scen i Frankfurt 1984

En del av musikvideon till I Want To Break Free gjordes som en parodi pÄ den brittiska tv-serien Coronation Street. Gruppens medlemmar upptrÀdde i kvinnoklÀder, men publiken utanför Storbritannien förstod inte riktigt kopplingen, vilket kan ha berott pÄ ryktena om Mercurys homosexualitet. Idén med kvinnoklÀderna var dock Taylors. Singeln blev en av Queens mest lÄnglivade pÄ den brittiska hitlistan och lÄg stadigt top 10 i femton veckor. Videon censurerades i USA[54] [52].

Under 1984 Ă„kte Queen pĂ„ turnĂ© till bland annat Sydafrika dĂ€r de upptrĂ€dde pĂ„ arenan Sun City i Bophuthatswana. De blev föremĂ„l för massiv kritik eftersom de spelat i landet under kulmen av apartheid och brutit emot de vĂ€rldsomfattande protestaktionerna mot apartheid. Eftersom gruppen ansĂ„g sig vara ett icke-politiskt band, hĂ€vdade de bara att de spelade musik för fansen i det landet, och betonade att konserterna hölls inför slutna sĂ€llskap och en blandad publik av svarta och vita.[52]. Även andra artister som Elton John, Cliff Richard och Rod Stewart hade upptrĂ€tt dĂ€r men varken pressen eller musikerfacket blidkades av det eller det faktum att Queen skĂ€nkte stora summor pengar frĂ„n sina konserter i Sun City till utsatta barn i Sydafrika. De gav exempelvis ut en specialversion av albumet Live Killers dĂ€r alla intĂ€kter (inklusive skivbolaget EMI:s) donerades till en skola för döva och blinda barn. Bandet bötfĂ€lldes av musikerfacket och betalade böterna med villkoret att Ă€ven dessa pengar skulle gĂ„ till vĂ€lgörande Ă€ndamĂ„l.[29]

1985 gjorde Queen tvĂ„ upptrĂ€danden i rockfestivalen i Rio de Janeiro i Brasilien. Klockan 2 pĂ„ morgonen den 12 januari spelade de inför 325.000 personer, och satte med det nytt publikvĂ€rldsrekord. Den 19 januari spelade de dĂ€r igen som avslutning pĂ„ festivalen och de 325.000 platserna fylldes pĂ„ nytt. Vid samma festival spelade Ă€ven bland andra AC/DC, Ozzy Osbourne, The B52’s, Iron Maiden, James Taylor och Al Jarreau.[55]. Hela festivalen spelades in av tv och Queen köpte rĂ€ttigheterna att ge ut sitt framtrĂ€dande pĂ„ video. Vilket det gjorde i maj samma Ă„r under namnet Live in Rio med sexton lĂ„tar frĂ„n konserten.[44]

Den 13 juli 1985 stÀllde bandet upp pÄ Live Aid, en vÀlgörenhetskonsert med flera av vÀrldens mest kÀnda artister. Enligt Bob Geldof var Queen det bÀsta bandet[56], och bland annat gruppens vÀnner Cliff Richard och Elton John sa att de stal showen totalt[29]. Queen pÄ Live Aid har röstats fram som vÀrldens bÀsta rockgig.[57] Bandet inledde med att spela första delen av Bohemian Rhapsody och fortsatte med de nya favoriterna Radio Ga Ga och Hammer to Fall samt klassikern Crazy Litte Thing Called Love och avlutade med We Will Rock You och We Are the Champions. Senare samma kvÀll framförde Mercury och May Is This The World We Created.[9]

Uppmuntrade av publikens respons vid Live Aid-galan och den ökande skivförsÀljningen gav Queen i slutet av 1985 ut singeln One Vision. Hela gruppen stod dÄ som upphovsman, vilket normalt de enskilda bandmedlemmarna annars gjorde vid den hÀr tiden. LÄten anvÀndes Àven i filmen Iron Eagle. Mot slutet av Äret fick Queen sitt namn ingraverat pÄ en obelisk i Antarktis för sina donationer till Greenpeace.[58]

I början av 1986 spelade bandet in sitt tolfte studioalbum, A Kind of Magic, som bland annat innehöll originalmusiken till Russell Mulcahys film Highlander. Albumet blev en succé med hittar som Friends Will Be Friends, Who Wants To Live Forever, Princes Of The Universe, One Vision och titelspÄret A Kind Of Magic.[59] Albumet sÄlde dock mindre bra i USA,[36]. Princes of the Universe var signaturmelodi till Highlanderserierna pÄ tv.[9]

Den 7 juni inledde bandet sin största turnĂ©, Magic Tour, pĂ„ RĂ„sundastadion i Solna med Gary Moore och Treat som förband.[9] TurnĂ©framtrĂ€dandena pĂ„ Wembley Stadium i London den 11 och 12 juli resulterade i dubbellivealbumet Queen Live At Wembley Stadium, som bĂ„de gavs ut pĂ„ cd, vhs och senare dvd. Bandet försökte boka arenan för en tredje kvĂ€ll men den var reserverad för annat sĂ„ istĂ€llet spelade de i Knebworth Park i Stevenage den 9 augusti. Biljetterna till den konserten sĂ„ldes slut inom tvĂ„ timmar och över 125.000 fans fyllde parken till det som skulle bli Queens sista liveframtrĂ€dande med Freddie Mercury.[60] Konserten orsakade ocksĂ„ en av de lĂ€ngsta trafikköerna i Englands historia. Mer Ă€n 1 miljon mĂ€nniskor sĂ„g turnĂ©n – 400.000 bara i Storbritannien, ytterligare ett publikrekord vid den tiden.[61] Magic Tour blev dĂ€rmed den sista turnĂ©n med de ursprungliga medlemmarna eftersom det var runt den hĂ€r tiden som Freddie Mercury drabbades av aids och inte orkade göra fler spelningar.[9]

Turnén var höjdpunkten pÄ Queens karriÀr, men den tog pÄ krafterna sÄ mellan 1986 och 1989 tog bandet det lite lugnare: medlemmarna Àgnade sig Ät sina privatliv och jobbade med nÄgra soloprojekt. Mercury samarbetade bland annat med sopranen Montserrat Caballé i sÄngen Barcelona. I maj 1989 gav bandet ut sitt trettonde studioalbum The Miracle med hittarna I Want It All (Englandstrea, och etta i flera europeiska lÀnder), Breakthru (Englandssjua), The Invisible Man, Scandal och The Miracle. Det var musikaliskt mycket likt A Kind of Magic med ett raffinerat pop-rock-sound och nÄgra tyngre nummer, som I Want It All och Was It All Worth It?. Queen meddelade att albumet inte skulle följas av nÄgon turné eftersom Mercury ville bryta den dittills etablerade album-turné-cykeln.[62]

I och med The Miracle-albumet började bandet skriva de flesta lÄtarna tillsammans. Sedan gruppens debut hade de enskilda medlemmarna stÄtt som upphovsman för respektive lÄt, de andra medlemmarna bidrog tidigare med vÀldigt lite, utan upphovsmannen fick utlopp för sin kreativitet och ensam förverkliga sin vision. FrÄn och med The Miracle skrev de alltsÄ lÄtarna tillsammans, och Àven om idéerna kunde komma frÄn en av dem stÄr hela bandet som upphovsman för de flesta lÄtarna.[9]

redigera Mercurys död och de sista albumen (1990–1997)

Staty av Freddie Mercury i Montreux vid GenÚvesjön. Queen hade en inspelningsstudio i staden.

Mot slutet av 1980-talet började rykten spridas i skvallerpressen att Freddie Mercury hade aids. Fast ryktena var sanna förnekade Mercury in i det sista att han var sjuk. Gruppen beslutade sig för att fortsĂ€tta producera sina album med hemligheten bevarad. Trots Mercurys försĂ€mrade hĂ€lsa spelade bandet in sitt fjortonde studioalbum Innuendo som blev en oerhörd succĂ©. [29] Det kom ut i februari 1991. Den episka lĂ„ten Innuendo var en av höjdpunkterna pĂ„ albumet, andra var The Show Must Go On och These Are The Days Of Our Lives, I’m Going Slightly Mad och hĂ„rdrockslĂ„ten Headlong. Innuendo och These Are The Days Of Our Lives tog sig till första plats pĂ„ brittiska singellistan. I oktober samma Ă„r gav bandet ut sitt nĂ€sta samlingsalbum Greatest Hits II.

Redan i januari 1991 började medlemmarna spela in ett sista album med Mercury, bland annat i studion i Montreux.[9] De visste att de gick pĂ„ lĂ„nad tid och att risken var stor att de inte skulle kunna spela in ett helt album.[29] Men Mercury bad de andra att skriva sĂ„ mycket material som möjligt. Under den hĂ€r studiesessionen sjöng han bland annat in A Winter’s Tale, You Don’t Fool Me och Mother Love. Det var de sista nyskrivna lĂ„tarna,[9] och den sistnĂ€mnda kom att bli hans sista lĂ„t.[63]

I maj samma Är spelade Queen in sin sista musikvideo med Freddie Mercury till singeln These Are The Days Of Our Lives. Han var dÄ mycket sjuk och man var tvungen att sminka honom hÄrt för att gömma sjukdomen sÄ gott det gick.[29] Under det hÀr Äret sa bandet upp kontraktet med Capitol Records och skrev pÄ för Hollywood Records att företrÀda dem i USA.[9]

Den 23 november 1991 bekrĂ€ftade Mercury i ett pressmeddelande frĂ„n sin dödsbĂ€dd till slut att han hade aids. Dagen efter avled han, 45 Ă„r gammal. Han begravdes privat enligt zoroastrismens föreskrifter, med familjen och de nĂ€rmaste vĂ€nnerna nĂ€rvarande.[64] Bohemian Rhapsody gavs Ă„ter ut pĂ„ singel i samband med Mercurys död tillsammans med These Are The Days Of Our Lives. Den toppade listorna pĂ„ nytt, vilket gör det till den enda singel som legat pĂ„ toppen av listorna, Ă„kt ut, och nĂ„tt toppen igen. IntĂ€kterna frĂ„n singeln – ungefĂ€r 1.000.000 pund – donerades till Terrence Higgins Trust, en brittisk vĂ€lgörenhetsorganisation för kampen mot hiv och aids.[65]

Den 20 april 1992 samlades publiken Ă„ter pĂ„ Wembley Stadium i London till hyllningskonserten The Freddie Mercury Tribute Concert. Tillsammans med bandets kvarvarande medlemmar upptrĂ€dde nĂ„gra av rockens stora legender och mĂ„nga artister som antingen var influerade av Queen eller nĂ€ra vĂ€nner med Queen, bland andra David Bowie, Roger Daltrey frĂ„n The Who, Def Leppard, Bob Geldof, Guns N’ Roses, Tony Iommi frĂ„n Black Sabbath, Elton John, Annie Lennox, Metallica, George Michael, Liza Minnelli, Robert Plant frĂ„n Led Zeppelin och Paul Young. De framförde mĂ„nga av Queens största hittar.[66] Konserten tv-sĂ€ndes och sĂ„gs av mer Ă€n 1 miljard tittare vĂ€rlden över, samt de 72.000 som sĂ„g den pĂ„ plats.[61] Mer Ă€n 20.000.000 pund samlades in till aidsforskning.[65] Konserten finns med i Guinness rekordbok som den största vĂ€lgörenhetskoserten till minne av en rockstjĂ€rna.[67]

Queens popularitet ökade Ă€nnu en gĂ„ng i Nordamerika i samband med att Bohemian Rhapsody var med i filmkomedin Wayne’s World. Det bidrog till att singeln (med The Show Must Go On som första spĂ„r) nĂ„dde andraplatsen pĂ„ Billboardlistan i USA 1992.[68]

Queen upplöstes inte efter Mercurys död. Deacon, May och Taylor samlades för att avsluta inspelningen av ett femtonde studioalbum Made in Heaven. Det kom ut 1995 och bestÄr av material efter inspelningen av tidigare studioalbum, Mercurys sista inspelningsessioner frÄn 1991, omarbetat material frÄn Mercurys soloalbum Mr. Bad Guy och Taylors sidoprojekt The Cross första album Shove It. Albumet blev en stor kommersiell framgÄng,[9] och Àr det Queenalbum som legat bÀst i Sverige 1:a i 13 veckor.[53] Hela fem lÄtar frÄn albumet top 20-hittar pÄ Englandslistan: Heaven For Everyone, A Winter's Tale, Let Me Live, Too Much Love Will Kill You och You Don't Fool Me. Högst placerad blev den första utgivna singeln Roger Taylors Heaven For Everyone med en 2:a plats. [63] I Japan slÀpptes Àven den nya versionen av I Was Born To Love You och blev en stor hit.[9]

Den 6 november 1996 lanserades bandets webbplats pÄ internet.[61]

John Deacons senaste medverkan i bandet Àgde rum 1997 nÀr bandet spelade in spÄret No-One But You (Only The Good Die Young), en hyllning till Freddie Mercury. Det var den sista originallÄt som bandets tre ÄterstÄende medlemmar spelade in. Den gavs ut som bonusspÄr pÄ samlingsalbumet Queen Rocks senare samma Är.[9] May och Taylor har fortsatt spela med diverse sÄngare, bland andra Elton John, George Michael och Robbie Williams, pÄ vÀlgörenhetsgalor för att samla in pengar till aidsforskning.

redigera Queen och ... (projekt 1998–2004)

Flera Queen +-projekt genomfördes under de följande Ă„ren, nĂ„gra av dem var bara ommixningar utan artistisk inblandning frĂ„n bandet. 1999 gavs samlingsalbumet Greatest Hits III ut. Det innehĂ„ller bland annat en rappversion av Another One Bites the Dust med Queen + Wyclef Jean och konsertversioner av Somebody To Love med George Michael respektive The Show Must Go On med Elton John. Den sistnĂ€mnda frĂ„n ett framtrĂ€dande som avslutade Maurice BĂ©jarts balett Le PresbytĂšre n’a rien perdu de son charme, ni le jardin de son Ă©clat som hade premiĂ€r i Paris 1997 och bestĂ„r av musik av Mercury och Mozart.[9]

Brian May och Roger Taylor har upptrÀtt under namnet Queen flera gÄnger vid prisutdelningar, vÀlgörenhetskonserter och liknande med olika sÄngare inbjudna. De har Àven spelat in flera av gruppens klassiska lÄtar som We Will Rock You och We Are the Champions med nya sÄngare.

Queen spelade in fyra nya lĂ„tar 2003 för Nelson Mandelas 46664-arrangemang i kampen mot aids (namnet kommer frĂ„n Mandelas nummer som fĂ€ngslad). LĂ„tarna heter Invincible Hope (signerad Queen + Nelson Mandela med sĂ„ng av Treana Morris), 46664 – The Call, Say It’s Not True och Amandla (signerad Anastacia, Dave Stewart & Queen). De finns med pĂ„ tre album frĂ„n konserten med samma namn.[9] Senare samma Ă„r medverkade Queen vid Luciano Pavarottis Ă„terkommande vĂ€lgörenhetsgala Pavarotti and friends dĂ„ de bland annat framförde Too Much Love Will Kill You tillsammans med Pavarotti och We Are the Champions med den italienske rockstjĂ€rnan Zucchero.[69]

redigera Queen + Paul Rodgers

Paul Rodgers under turnén med Queen 2005

Under 2005 Ă„kte Queen med Paul Rodgers som sĂ„ngare pĂ„ turnĂ© igen, bland annat i Europa (den 30 april i Globen i Stockholm[20]), USA och Japan. De valde att kalla den nyformade trion Queen + Paul Rodgers. John Deacon följde inte med pĂ„ turnĂ©n, bas spelade istĂ€llet Danny Miranda frĂ„n Blue Öyster Cult.[70] Med pĂ„ turnĂ©n var Spike Edney som spelat keyboard och kompgitarr pĂ„ Queens liveshower sedan 1984 och gitarristen, Jamie Moses. BĂ„da har Ă€ven turnerat med Brian May Band sedan början av 1990-talet. Hösten 2005 gav Queen + Paul Rodgers ut livealbumet Return of the Champions och en dvd frĂ„n turnĂ©n, inspelad i Sheffield i England.[9]

Queen + Paul Rodgers turnerade i USA och Kanada vÄren 2006 och debuterade dÄ med sin första nya lÄt, Take Love. Det var den första större turnén dÀr sedan Hot Space 1982, om man inte rÀknar med de tvÄ framtrÀdandena vid turnén 2005.[20] I april 2006 gav de ut en andra live-dvd, Super Live i Japan, inspelad pÄ Saitama Superarena i oktober 2005.[9]

I maj 2006 var Queen, Judas Priest, Def Leppard och Kiss de första rockband som hedrades för att ha influerat rocken vid ceremonin VH1 Rock Honors i Las Vegas. Queen + Paul Rodgers framtrĂ€dde dĂ„ bland annat med Foo Fighters.[71] Den 15 augusti samma Ă„r bekrĂ€ftade Brian May pĂ„ sin webbplats att Queen + Paul Rodgers arbetade pĂ„ ett nytt studioalbum.[72] NĂ€r programledarna JK och Joel meddelade i det sista av radioprogrammet Chart Show i september 2007 att Bohemian Rhapsody Ă€r kanalens mest spelade lĂ„t berĂ€ttade Roger Taylor pĂ„ telefon bland annat att hĂ€lften av det nya albumet var klart och att det ska ges ut under 2008 och Ă„tföljas av en turnĂ©. PĂ„ vĂ€rldsaidsdagen den 1 december 2007 gav Queen + Paul Rodgers ut lĂ„ten Say It’s Not True frĂ„n Mandelas 46664-arrangemang för nedladdning pĂ„ bandets webbplats.[73]

Den 15 september 2008 gavs det nya studioalbumet The Cosmos Rocks ut. En vecka tidigare slÀpptes den första singeln, C-lebrity.

redigera Musikalisk och artistisk produktion

Queens musik förekommer i mÄnga olika kulturella uttrycksformer. Utöver deras skivor och musikvideor har deras musik exempelvis anvÀnts i datorspel, film, tv, balett och musikal.

redigera Diskografi

Huvudartikel: Queens diskografi

redigera Musikvideor

Queen Àr kÀnt för sitt anvÀndande av rockvideor. Till varje större singel som gavs ut med start frÄn Bohemian Rhapsody 1975 till Mercurys sista medverkan i videon These Are The Days Of Our Lives 1991 producerades Àven en musikvideo.[9]

Musikvideon till Bohemian Rhapsody frĂ„n 1975 anses vara banbrytande. Den var den första dĂ€r avancerade filmtekniska verktyg och för den tiden sofistikerade visuella effekter anvĂ€ndes. Filmen spelades egentligen in för att bandet var pĂ„ turnĂ© samtidigt som de skulle upptrĂ€da ”live” pĂ„ Top of the Pops och kom med den att göra musikvideor till ett viktigt kommersiellt inslag vid lanseringen av musiksinglar.[74] Den har röstats fram som tidernas bĂ€sta musikvideo.[75]

Ett tecken pÄ vilken genomslagskraft en musikvideo kunde ha visades vid Live Aid-galan nÀr hela publiken, som inte bara bestod av Queenfans, gjorde dubbelklappningen frÄn videon till Queens framförande av Radio Ga Ga.[9]

Queens konserter var visuella skĂ„despel och deras ljusriggar och pyroteknik en imponerande uppvisning. Redan 1974 lekte bandet med tanken att ge ut en livevideo med en legendarisk konsert pĂ„ Rainbow Theatre i London. Den och inspelningen av en konsert pĂ„ Earl’s Court Arena 1977 förstördes dock och gavs aldrig ut. Det skulle dröja till 1984 dĂ„ We Will Rock You (som spelades in i november 1977) blev Queens entrĂ© i livevideovĂ€rlden. Allteftersom turnĂ©erna blev större och mer storslagna sĂ„g bandet till att anvĂ€nda de bĂ€sta regissörerna för att spela in sina konserter.[9]

De sista filmklippen med Freddie gjordes under

Efter Mercurys död i november 1991 har Queens produktionsbolag frĂ€mst arbetat med att konvertera filmerna till olika format – vhs, laserskiva eller dvd.[9]

redigera Digitala medier

Tillsammans med Electronic Arts gav Queen ut datorspelet The Eye 1997. Det blev dock bĂ„de kritiserat och ett kommersiellt misslyckande. SjĂ€lva musiken – lĂ„tar frĂ„n Queens omfattande repertoar, i mĂ„nga fall ommixade i nya instrumentala versioner – uppskattades, men spelupplevelsen var dĂ„lig. Dessutom hade det tagit sĂ„ lĂ„ng tid att utveckla spelet att grafiken redan kĂ€ndes förĂ„ldrad nĂ€r spelet kom ut.[9]

Under Brian Mays och Roger Taylors överinseende har flera projekt för att restaurera ljudkvaliteten genomförts av Queens omfattande repertoar, bĂ„de av ljud och av film. Bland annat dvd-filmerna med konserterna Queen On Fire: Live At The Bowl (1982) och Live At Wembley Stadium (1986) samt Greatest Video Hits frĂ„n 1970- och 1980-talen har getts remixade till Dolby 5.1 surround och DTS. A Night at the Opera gavs ut pĂ„ nytt med nĂ„gra reviderade 5.1 mixar och Ă„tföljande videor 2005 till 30-Ă„rsminnet av albumets originalutgivning (cd+dvd-video).[76] Även The Game har mixats om till högupplöst surroundljud pĂ„ audio-dvd.

redigera I film och pÄ tv

Som tidigare nĂ€mnts gjorde Queen originalmusiken till filmerna Blixt Gordon (1980 regisserad av Mike Hodges) och Highlander (första filmen 1986, regisserad av Russell Mulcahy). ÖppningslĂ„ten till Highlander, Princes Of The Universe, anvĂ€ndes ocksĂ„ som signaturmelodi i tv-serien (1992–1998)[9].

NÀr musikproducenten Giorgio Moroder 1984 skulle lÀgga pÄ ljud pÄ sin version av Fritz Langs film Metropolis frÄn 1927 skrev han lÄten Love Kills tillsammans med Mercury. Freddie var dock inte nöjd med resultatet och arbetade om den. DÀrför finns den i olika varianter pÄ bÄde filmen, filmmusikalbumet och Mercurys soloskiva The Freddie Mercury Album frÄn 1992. PÄ filmmusikalbumet förekommer ytterligare en lÄt av Moroder, Machines. Den ska inte blandas samman med Queens lÄt med samma namn pÄ albumet The Works. Musikvideon till Radio Ga Ga innehÄller scener ur filmen Metropolis.[9] Det finns dock ingen lÄt av Queen pÄ filmmusikalbumet, vilket man skulle kunna tro nÀr man ser musikvideon.

Bandet ombads Àven att förse filmen The Hotel New Hampshire frÄn 1984 med musik. Mercury skrev lÄten Keep Passing The Open Window men den refuserades. Keep passing the open windows Àr dock en viktig Äterkommande fras i filmen.[77]

Flera filmer har anvĂ€nt bandets lĂ„tar men framförts av andra artister. Som tidigare nĂ€mnts förekommer Bohemian Rhapsody i Wayne’s World. I slutet av En riddares historia frĂ„n 2001 spelas en version av We Are the Champions med Robbie Williams och Queen. Jim Broadbent[78] och Nicole Kidman[79] gjorde The Show Must Go On i musikfilmen Moulin Rouge! 2001. Anne Hathaway framförde Somebody to Love i filmen Ella den förtrollade 2004[80] och Brittany Murphy sjöng samma lĂ„t i Happy Feet 2006[81].

Hela eller delar av bandets musik finns alltsÄ med i mÄnga filmer, exempelvis:

Sedan sÀsong fem kallar serien That '70s Show av tradition sÀsongens avsnitt efter berömda 70-talsrockgruppers lÄtar (Led Zeppelin sÀsong 5, The Who sÀsong 6 och Rolling Stones sÀsong 7). Avsnitten i Ättonde och sista sÀsongen Àr uppkallade efter Queens lÄtar. Men redan i sÀsong ett anvÀnds Bohemian Rhapsody för ett av avsnitten.[82]

I april 2006 medverkade Queen under en tÀvlingsvecka i American Idol i amerikansk tv. Under den skulle varje tÀvlande vÀlja en av Queens lÄtar att sjunga. DÄ framfördes Bohemian Rhapsody, Fat Bottomed Girls, The Show Must Go On, Who Wants To Live Forever och Innuendo.

Den brittiske komikern Al Murrays pratshow Happy Hour, som sĂ€ndes januari–mars 2007, anvĂ€nde Don’t Stop Me Now för att introducera sina gĂ€startister. Varje program avslutades med att Al och gĂ€sterna sjöng en QueenlĂ„t. I sista programmet var artister frĂ„n musikalen We Will Rock You gĂ€ster. De framförde dĂ„ lĂ„ten med samma namn tillsammans med May och Taylor.[83]

redigera PĂ„ musikteater

Staty av Freddie Mercury utanför Dominion Theatre, London dÀr musikalen We Will Rock You hade premiÀr 2002.

I maj 2002 hade musikalen, eller rockteatern, We Will Rock You[84] premiÀr pÄ Dominion Theatre i London. Den baserar sig pÄ lÄtar av Queen och Àr ett verk av den engelske musikern och komikern Ben Elton i samarbete med Brian May och Roger Taylor. Producent var skÄdespelaren Robert de Niro. PremiÀren av musikalen sammanföll med drottning Elizabeth II:s 50-jubileum som regent. Bland andra evenemang som genomfördes i samband med jubileet spelade Brian May sitt gitarrsolo av God Save The Queen[85] frÄn albumet A Night at the Opera pÄ taket till Buckingham Palace.[9] Inspelningen av solot anvÀndes för musikvideon till lÄten pÄ dvd:n som gavs ut vid albumets 30-Ärsjubileum.[76]

FrÄn juni 2005 till och med september 2007 spelades huvudrollen Gallileo av svensken Peter Johansson.[86] Sedan premiÀren har den Àven satts upp i bland annat Melbourne, Madrid, Moskva, Brisbane, Las Vegas, Köln, Tokyo, Johannesburg, Zurich [9] och Varberg[87]. FörestÀllningarna i London skulle ursprungligen ha upphört i oktober 2006, men genom publiktrycket har showen förlÀngts pÄ obestÀmd framtid. We Will Rock You har blivit den musikal som spelats lÀngst tid utan uppehÄll pÄ Dominion Theatre efter att ha passerat det tidigare rekordet som innehades av Grease.[88]

Som tidigare nĂ€mnts skapade den franske koreografen Maurice BĂ©jart baletten Le PresbytĂšre n’a rien perdu de son charme, ni le jardin de son Ă©clat som hade premiĂ€r i Paris 1997. Baletten bestĂ„r av musik av Mercury och Mozart[9] och Ă€r inspirerad av bĂ„de Mercurys och BĂ©jarts tidigare dansare Jorge Donns liv. Även Donn avled av aids nĂ€r han var 45 Ă„r. Balettens engelska titel Ă€r Ballet For Life. Den hade premiĂ€r i London i september 2000.[89]

Sean Bovim, koreograf och direktör pÄ Cape Town City Ballet, i Kapstaden i Sydafrika, skapade 2004 Queen At The Ballet för att hedra Freddie Mercury. Bovim anvÀnde Queens musik till en dansförestÀllning dÀr dansarna gjorde en tolkning av historierna som berÀttas i Bohemian Rhapsody, Radio Ga Ga och Killer Queen.[90]

redigera Musikstil och andra musiker

Queen har influerats av och influerat mÄnga olika genrer, artister och grupper.

redigera Sound och stil

Queen har komponerat musik med mÄnga influenser, ofta frÄn genrer som knappt hade med rock att göra. De genrer som bandet oftast brukar förknippas med Àr arenarock, glamrock, hÄrdrock,[91] dans-rock, heavy metal, poprock, progressiv rock[92] och psykedelisk rock.[93] Men bandet höll sig inte bara till rock, speciellt under den tidiga karriÀren komponerade gruppen musik inspirerat av exempelvis soul, folkmusik, funk, disco, psykedelisk musik, country, blues, synth, ragtime, opera, rockabilly, gospel och vaudeville. Gruppen har Àven experimenterat med genrer som punkrock[94] och speed metal som lÄten Stone Cold Crazy (frÄn Mercurys tid med Wreckage) anses vara en föregÄngare till[95].

Ljudexperiment Àr vanliga i Queens musik. Speciellt för musiken Àr bland annat vokala harmonier av Mays, Mercurys och Taylors röster, och som bland annat kan avlyssnas pÄ studioalbumen A Night at the Opera och A Day at the Races. Bidragande till utvecklingen av bandets sound var Àven producenten Roy Thomas Baker och teknikern Mike Stone frÄn de första albumen.[96] Utöver vokala harmonier Àr gruppen Àven kÀnd för multitracking av röster för att imitera ljudet av stora körer genom överdubbning. Enligt Brian May finns det exempelvis över 180 vokala överdubbningar i Bohemian Rhapsody.[97] Andra lÄtar skrevs för att publiken skulle kunna vara med och sjunga, exempelvis We Will Rock You och We Are the Champions.[98]

Enligt medlemmarna i Queen har de influerats av bland andra The Beatles, Black Sabbath, David Bowie, Deep Purple, Jimi Hendrix, Mott The Hoople, Elton John, The Kinks, Led Zeppelin, Liberace, Little Richard, Pink Floyd, Elvis Presley, Slade och The Who.[99] Men Mercury har sagt att bandet egentligen hade mer gemensamt med Liza Minelli Àn med Led Zeppelin och liknande band.[100] Queens stil Àr dock svÄr att sÀtta i ett eget fack och kan snarare beskrivas som en blandning av de nÀmnda artisterna.

redigera PÄverkan pÄ andra musiker

Mycket av gruppens tidiga musik kan klassificeras som progressiv metall, i synnerhet pĂ„ albumet Queen II. Trots att bandet till en början avfĂ€rdades av mĂ„nga musikkritiker, i synnerhet i USA, har det pĂ„ senare tid erkĂ€nts för sin betydande inverkan pĂ„ genrer som arenarock, glamrock, hĂ„rdrock, heavy metal, poprock och progressiv rock bland andra. [5] [91] Grupper och artister som influerats av Queen finns i mĂ„nga olika generationer, lĂ€nder och genrer. NĂ„gra av dem som sagt sig ha influerats av bandet Ă€r: Ben Folds Five, Boston, Culture Club, The Darkness, Def Leppard, Dream Theater, Extreme, Guns N’ Roses, Kansas, Metallica, George Michael, Mika, Panic! at the Disco, QueensrĂżche, The Smashing Pumpkins, Styx, Sweet, Steve Vai och Wham!.[101] Fler som kan nĂ€mnas Ă€r: Blind Guardian[102], Max Cavalera[101] [103], The Killers[104], Green Day[105], Helloween[106], Iron Maiden och Judas Priest[107] etc.

Stone Cold Crazy frĂ„n albumet Sheer Heart Attack frĂ„n 1974 nĂ€mns ofta som banbrytare till undergenrerna speed metal och thrash metal. Metallica gjorde en cover av lĂ„ten pĂ„ albumet Rubaiyat – Electra’s 40th Anniversary 1990, och det gav dem en Grammy för bĂ€sta metallframtrĂ€dande 1991.[108]

redigera Coverband och tributband

I likhet med andra stora grupper av sin generation har Queen fĂ„tt se sin repertoar och stil framföras av ett flertal andra artister. Sedan Freddie Mercurys död har en mĂ€ngd tributgrupper eller coverband bildas lite varstans i vĂ€rlden. Bland dem kan nĂ€mnas brittiska One Night Of Queen (Gary Mullen och The Works)[109] och Killer Queen[110]. Även i Italien finns Killer Queen, i NederlĂ€nderna Miracle, i Frankrike Coverqueen och i Sverige Queer.[111]

redigera Logotypen

Queens logotyp, pĂ„ engelska kĂ€nt som ”Queen Crest” (Queens vapen), formgavs 1972 av Mercury, som hade examen i illustration och grafisk design vid Ealing Art College i London, strax innan de gav ut sitt första album. Logotypen bestĂ„r av de fyra medlemmarnas stjĂ€rntecken: tvĂ„ lejon (Deacon och Taylor), en krabba som symboliserar KrĂ€ftan för May, och tvĂ„ feer för Jungfrun Mercury.[112]

De tvÄ lejonen stÄr pÄ varsin sida om ett versalt stiliserat Q, krabban vilar pÄ Q:ts topp under eldsflammor och feerna ser ut att ta skydd under lejonen. Det finns ocksÄ en krona inuti Q:t och över alltihop kretsar en enorm fÄgel Fenix (en metafor för odödligheten). Hela symbolen pÄminner om det brittiska kungahusets vapen, sÀrskilt de flankerande lejonen. Originallogotypen pÄ baksidan av det första albumets omslag var en enkel teckning medan fÀrglagda varianter anvÀndes pÄ senare skivomslag.

Se en stor bild av Queens logotyp via den hÀr lÀnken. Bilden finns mot slutet av sidan.

redigera Historiska framgÄngar

Enligt Guinness rekordbok hade Queens album 2005 tillbringat totalt 1.322 veckor, eller 27 Är, pÄ albumlistorna i Storbritannien. Det Àr lÀngre Àn nÄgon annan artist eller grupp inklusive Beatles och Elvis Presley.[113] Genom livealbumet med Paul Rodgers, som kom samma Är, klev Queen dessutom upp pÄ tredje platsen efter Presley och Cliff Richard pÄ listan över musiker som totalt legat lÀngst pÄ de brittiska singel- och albumlistorna.[114]

Ett av Queens album toppar dessutom listan över